Vaknar tidigt i Tirana och tar en dusch innan jag väcker de andra som oxå tar sig upp. Henke klagar För första gången på att det vart för kallt under natten och säger att han fått ont i halsen av AC’n.
Vi checkar ut och frågar om killen i receptionen vet hur man tar sig till Ohrid. Han säger att det inte går direktbussar till makedonien, men att vi ska ta oss till Progradec som ligger på gränsen till Makedonien.
Han visar på kartan(som vi inte kan få) hur man tar sig till stället där bussarna går ifrån. Ca 25 min promenad i tiranavärmen och väl framme blir vi anfallna av en skock albaner som alla vill köra oss. Ingen kan dock engelska, så att förklara att vi måste käka först är helt omöjligt. Men tror vi gjorde oss förstådda för en gubbe följde efter oss och väntade tills vi var klara visade oss sedan till sin buss. En rätt liten minibuss, vi vill inte hoppa in utan att förhandla pris så vi frågar.
Han säger 6€, vi har bara Lek så vi frågar efter det priset, han säger då 32( vilket är typ 2 kronor) varför vi antar att det är något missförstånd och frågar igen, fler parter lägger sig i och det slutar med att chaffisen blir riktigt irriterad och börjar gorma lite. Vi pallat inte tjata och vet hur som hellst att det är skitbilligt så vi hoppar in. Gubben kör ett varv runt kvarteret, tutande som en galning, och letar fler kunder innan vi kör mot vårt mål. Dödens bilfärd på dödens vägar, tutandes som en galning. Det verkar betyda allt från, tjenare kompis till dra åt helvete idiot. Beroende på kroppsspråk.
Framme i gränsstaden hoppar alla av utom vi, vi åker med en bit till, plötsligt stannar bilen mitt på en landsväg å där kommer bussen(en taxi) till ohrid. Vi betalar gubbe 1 och hoppar in i gubbe 2s bil. Vid gränsen blir våra väskor genomsökta och vi får svara på en mängd frågor. Men vi kommer igenom och fram till Ohrid där vi letar upp hostellet som Verkar chill.
Ikväll Pubcrawl?