Då Raneboloppet inte var seedningsgrundande för Vasaloppet kännde jag mig mer eller mindre tvungen att vara med i en tävling till. Hade jag kommit fram några startled med hjälp av Raneboloppet hade jag sannolikt inte utsatt mig för ännu en hård tävling redan 5 dagar efter förra.
Men då jag ändå skulle till Orsa och sedan länge varit ganska inställd på att åka Orsa Ski Marathon och nu alltså inte hade seedat upp mig alls så var det inte så mycket att fundera på. Så jag anmälde mig alltså till även denna seedningstävling. En stor tävling så ingen risk för att inte seedningsgränsen skulle nås.
Orsa Ski Marathon är som namnet betonar 4.2 mil. Alltså marginellt längre än Raneboloppet som var 4 blankt. Målet var att få ungefär samma tid som på Raneboloppet (03.05), det ska nog räcka att få fram mig några led.
Kom upp till Orsa onsdag kväll, körde 3 mil torsdag och provkörde tävlingsbanan 1 varv (2.1 mil) på fredag morgon. På lördag kännde jag ganska tydligt av dessa passen, kanske inte helt ultimat för att optimera tiden men inte hela världen.
Så till själva loppet. Starten går klockan 11, det blir lite jäktigt innan, plusgrader återigen så mycket svårvallat. slänger på ett sista lager fäste 10 minuter innan start så inte heller detta helt optimalt. Då vi är på plats så sent är det nästan längst bak som gäller, så ett antal 100 åkare står iväg för en bra tid.
Går ut rätt hårt och försöker ta rygg på farbror Crister som har många lopp i benen. Tappar snabbt bort honom i trängseln dock så bara att köra på själv. Kör om folk konstant under i princip hela första varvet, stakar nog 99 % av tiden, egentligen den enda växeln jag behärskar riktigt bra. Varvar på tiden 1.24 (vilket jag inte har en aning om då jag inte körde med klocka). Varv nr 2 blir dock en helt annan sak, spåren helt förstörda. Första milen riktigt ansträngande, nu börjar jag tappa några placeringar och ramlar en eller två gånger, vilket gör mig på riktigt dåligt humör. Väl uppe på det breda vägspåret kör jag ikapp och förbi några av dem som kört om mig. När uppförsbackarna börjar komma känner jag hur energin verkligen är på väg att ta slut, här stakade jag upp första varvet men orkar inte riktigt längre. Får pusta ut några sekunder innan jag ger trycker mig upp. Ner till sista vätskekontrollen, kan pusta ut under någon kilometer i nerförsbacke. Från 16 km till mål är det bara uppför hela tiden, jag vet vad jag har framför mig och börjar misströsta ordentligt, trillar ännu en gång innan första stigningen och ännu en efter en lång nerförsbacke. Nu är jag riktigt uppgiven men tar mig saxande sakta upp för backarna och stakar på så gott jag kan när det är rakt och nerför.
Är helt övertygad om att min tid gått åt helvette och bestämt mig för att vara nöjd att komma i mål, så blir mäkta överraskad när jag går i mål på 03.00.22. alltså bättre än förra helgen fastän loppet var längre. Helt otroligt, tröttheten som borta, hämtar ut medaljen och möter upp Crister. Avslutar skidhelgen med att åka upp för slalombacken hem till stugan där bastun väntar!
Resultat Orsa Ski Marathon 2014
Relaterade Bilder:
