Dags att avsluta klassikern genom att klara av sista delen av äventyret, Vansbrosimningen. Jag och farsan tog oss upp till Lesjöfors redan på fredag kväll där vi sov på Esperantogården.
Vi är följaktligen på plats i god tid innan start i Vansbro lördag morgon och har gott om tid att hämta ut startbevis och att kolla runt på tävlingsarenan. Första starten med elitledet går klockan 10 så vi kan stå och kolla på de riktigt duktiga simmarna i lugn och ro.
Vår start går inte förrän 13.24 så vi passar på att käka och titta runt i sportshoppen.
Då det i år är endast 13 grader i vattnet (det brukar vara i alla fall 17-18 grader) så har tävlingsledningen tagit beslut om att halvera tävlingssträckan av säkerhetsskäl, jag vet inte om det är skönt eller om jag ska vara orolig… Svårt att veta om det är värre att simma 1500 meter i riktigt kallt vatten än 3000 i lite varmare. Våtdräkten jag har fått låna har korta armar och ben, de flesta andra simmarna verkar ha heltäckande dräkter, vilket oroar mig lite. Farsan är i samma sits, men han har handskar och strumpor som han ska simma i, vilket jag saknar, det finns att köpa i shoppen för ca 800 spänn men känns som en sur utgift när man sannolikt inte kommer ha mer användning av dem på ett bra tag. Istället köper vi ormolja och vaselin som tydligen ska dämpa kylan.
Vi packar ner våra ombyten i plastsäckarna som vi tar med för inlämning vid start. I vanliga fall går starten 2 km upp i Vanån och man har då 2 km medströms innan man avslutar med 1 km motströms i Västerdalälven. Nu när sträckan är förkortad börjar vi simma bara 500 m upp i Vanån. Dagen är riktigt het så när vi fått på oss våtdräkterna och smort in oss med all olja börjar det bli riktigt varmt, man längtar nästan efter att få hoppa i vattnet.
Starten går!
Riktigt jäkla kallt! Att vada i vattnet var allt i från skönt, jag hyperventilerar i säkert 1-2 minuter innan kroppen vänjer sig vid vattnet, men alla andra simmar på så det är bara att bita ihop och köra. Medströmmen hjälper verkligen, man hade inte behövt simma alls känns det som, man ser stranden flyta förbi i ganska snabbt tempo, det får mig att oroa mig lite inför motströmmen som nalkas. När jag för ett år sedan föreställde mig själv simma Vansbro så hade jag nog tänkt crawla, men då jag inte alls övat på detta inför tävligen kännde jag att det kanske var lite dumt att köra på det då det ändå krävs en hel del teknik för att bemästra. Jag använde det endast ibland för att ta mig förbi långsamma simmare lite snabbare, annars höll jag mig till bröstsim.
Ute i älven sänks vattentemperaturen ännu någon grad, strömmen märks också märkbart på sina ställen, vilket är ganska jobbigt, men det går ändå framåt. Man ser ändå målet hägra nästan hela kilometern, vilket underlättar, bitvis känns det dock som att det inte kommer närmare alls… Här å där sitter simmare som fått kramp på bryggan och får hjälp av funktionärer, men jag klarar mig bra från det och kommer i mål på 37:55. Har svårt att avgöra om det är bra eller dåligt, men jag är nöjd att jag kommit i mål och därmed klarat av klassikern. 😀
Farsan är några minuter efter, vi tar en välförtjänt varmdusch varpå vi äter och beger oss hemåt, båda glada att loppet ändå gick lätt.