Vätternrundan, den överlägset längsta grenen i klassikern. Det är inte ofta man som normal person har cyklat särskilt långt i sitt liv, detsamma gällde så klart mig. 2 månader innan vätternrundan lånade jag farsans cykel och körde en runda. Jag tog även en längre tur på kanske 9 mil med Sebbe vid något tillfälle, men det var inte direkt frågan om några 15 mils pass här inte. Totalt kanske jag cyklade 40 mil innan starten, vilket dom flesta nog skulle rekommendera att åtminstone dubbla om man ska kunna kalla sig väl förbered.
Då farsan också skulle cykla loppet fick jag låna Jespers cykel! Schysst! Kanske var lite för låg för mig egentligen, men jag löste det genom att köpa en högre sadel så att jag kunde sträcka ut benen tillräckligt långt.
Starten
Som vanligt är vi inte ute i jättegod tid, starttiden som tilldelats oss var 23.04, vilket inte kändes speciellt idealiskt. Jag jobbade från Hjärtum den dagen, morsan hade tagit på sig den ärofyllda uppgiften som chaufför åt mig och far, vi lämnade city runt 6 tiden har jag för mig. Ca 4 h till Motala, käkar ett riktigt skrovmål på McDonnalds på vägen upp för att ladda in dom sista reserverna. Har som vanligt tryckt i mig en hel del godis under dagen, tror det blev ca 2 påsar Ahlgrens bilar i kombination med x antal Vitargo shakes.
Hämtar ut startlappar, tittar förbi Enervit´s monter och skaffar lite energibars och annat smått och gott som de lyckas pracka på oss, därefter rullar vi ner till starten (efter att ha smort in lår och skrev med vaselin ska väl tilläggas, en ny upplevelse för min del som kanske inte var helt positiv 😉 )
Det är rena löpande bandet nere vid starten, varannan minut skickas en klunga cyklister iväg, så det gäller att vara på sin plats när det är dags. Vilket vi nu är, med cykelväskor packade, lampor på och taggade att komma iväg. Jag märker att jag är den enda som inte har långbyxor eller benvärmare på mig, rookie misstake? Jag blir lite orolig men tänker att det får jag lösa genom att trampa mig varm. Plötsligt blinkar klockan på 23.04, det är ganska mörkt redan, även om det är mitt i sommaren, och mörkare ska det bli. Nedräkning… 3…2….1…. Lycka till! Är skönt att komma igång.
In i natten
Vi lämnar Motala och cyklar söderut, mot Jönköping. Det rullar på bra, när man cyklar där, bland åkrarna på de smala landsvägarna, utan gatlyktor och utan att se några bilar utan bara höra ljudet från alla cyklar runt dig i mörkret med sina cykellampor som lyser skumt, då kommer känslan av overklighet. Det här är en verkligt udda situation, mycket märklig och jag tycker det är riktigt häftigt. Vi har lätt medvind, farsan börjar som vanligt snacka med folk och vi tar rygg på en spinning instruktör som vi nu alltså samarbetar med. Den här kärringen är rätt rutinerad, cyklat en hel del alltså, och tack vare henne struntar vi i 2 kontroller och kör hela vägen till Jönköping innan vi stannar. Det känns som att vi kommit en bra bit redan! Det har gått lätt så här långt och vi har hållit et bra tempo! Samtidigt är det fruktansvärt långt kvar och man vet inte riktigt hur sparsam man ska vara med krafterna.
I Jönköping vankas det käk, det är skönt att komma av cykeln och att få något i magen. Det börjar ljusna så smått också, klockan är kanske halv 3 nu. Det känns skönt att ha tagit sig igenom natten, och att ha klarat sig bra utan långa byxor, vi hade tur och slapp med nöd och näppe regnet, det kom bara några få droppar. Jag känner att jag har gott om energi, men det känns som om det har gått lite för lätt så här långt. Och mycket riktigt, nu blir det tungt. Det känns som att det är mer uppförsbackar nu, samt att det nog är lite motvind påväg norrut (vi hade ju faktiskt medvind söderut).
Våran grupp kommer isär lite, jag gillar inte att ta det lugnt i uppförsbackar utan föredrar att trampa upp snabbt och heller ta det lugnare på raksträckor och i nerförsbackar. Farsan och tanten tar det dock lugnt, så jag kommer framför dem iderligen och får vänta på dem. Det slutar med att spinning tanten får köra sitt eget race. Efter Fagerhult har vi mer rakor, och då kör vi mer synkat, jag å farsan. Karlsborg hägrar! Där vankas det mat igen.
Vi hittar 2 gubbar som vill samarbeta, blir effektivt när en person drar i 2 minuter varpå han lägger sig sist och får vila i draget. Vi kör tills en av gubbarna måste pissa. Själva igen…. Ett tag i alla fall jag tar täten och cyklar på rätt så bra, och kör om några gubbar som vänder sig om när dom hör mig komma och skriker ”KLUNGA”. Jag tänker, va fan, nu tar ni väl i, det är bara jag å farsan men kikar ändå över axeln och ser till min förvåning att det faktiskt är en klunga som tagit rygg på oss. Fortfarande gott om energi i benen så jag drar den här klungan i ganska högt tempo några kilometer innan jag tycker att jag gett dom nog med snålskjuts. I normala fall hade jag bara gått ut till vänster och låtit nästa person ta täten, men då nästa person är farsan som redan är trött vill jag inte göra på det sättet nu då han kanske tar ut sig totalt i ett sådant scenario. Istället saktar jag helt sonika ned och hoppas att klungan ska passera. Vilket den gör efter en stund i mer eller mindre kaosartade former, farsan var inte helt med på min manöver att gå ut till höger utan ligger kvar där han var vilket slutade med att folk passerade honom på alla sidor samtidigt… Kunde slutat i en krasch men vi klarade oss. Inte helt rutinerade cyklister helt enkelt.
Lunchdags!
Vi kommer till Karlsborg strax efter 6 kanske, vet inte den exakta tiden då det inte var någon tidkontroll här. Den kom först en bit senare i Aspa. Men jag tippar på att klockan var runt 6, tror vi fick lasagne, vilket kompletterades med knäckebröd, kaffe, sallad och bullar. Riktigt gött och nu börjar man vittra slutet på denna evighetsutflykt. Fast sen kommer man på att det fortfarande är 10 mil kvar, vilket ändå betyder ett antal timmar och så blir man lite uppgiven igen, men det är bara å trampa.
Det börjar kännas i både händer, fötter, lår, nacke och rygg vid det här laget. Det är en ganska jobbig ställning man sitter i, fast jag antar att dom flesta ställningar blir jobbig om man sitter i dem i mer än 10 timmar i och för sig….
Det är påtaglig motvind och det går segt. Vid en backe står det ett gäng kristna fanatiker och predikar och välsignar samtliga som passerar, kändes ganska märkligt, men man är ganska så trött i huvudet också vid det här laget så man reflekterar inte så mycket över det just då.
Farsan är riktigt slutkörd, själv känner jag mig pigg så det är lite frustrerande att sänka min nivå men vi gör detta tillsammans så jag hjälper till genom att dra mestadels av tiden. I Boviken hör jag många snacka om bron över Hammarsundet som den sista riktiga utmaningen. Jag gillar som sagt backar, så när jag ser bron närma sig ökar jag tempot. Jag har uppenbarligen alldeles för mycket energi kvar, kommer upp i nästan 45 km/h i uppförsbacken å swishar förbi stackarna som växlat ner till 1:ans växel å knappt har styrfart. Det är en kontroll direkt efter backen så väntar in farsan där. Han har ont men vi har inte långt kvar. Sträckan från Hammarsundet ner till Motala går i ungefär samma stil, jag är riktigt uttråkad och orkar verkligen inte med att sega mig uppför alla backar, men vill fortfarande inte köra ifrån farsan utan väntar alltid in honom på rakor och i nerförsbackar. Så folket som jag körde om i uppförsbackarna och som uppenbarligen körde om mig på rakorna efteråt undrade nog va fan jag höll på med.
Filmen nedan spelade jag in strax innan Hammarsundet när jag började öka tempot.
Slutspurten
Vid 1 mil kvar ökar farsan också, vi kör om en hel del folk och tar oss i mål 13,09. Det tog oss alltså 13 h och 5 minuter att runda sjön, en tid som jag uppenbarligen kunnat få ner en del men som jag ändå är riktigt nöjd med! Mitt enda mål med Vätternrundan var att ta mig runt. Nu var man rejält trött och efter en dusch och lite mat slocknade jag totalt i bilen påväg tillbaka till Hjärtum. Vilket jäkla äventyr det var. Gör jag om detta så får det vara med ett gäng polare som har övat klungkörning innan, då kan det nog vara riktigt skoj! Hur som helst, inte den jobbigaste men väl långtråkigaste delan av Klassikern!
Relaterade Bilder:
