Klockan ringer och jag fattar inte vad som händer, sträcker mig ner och stänger av skiten, den är tydligen halv fem på morgonen och det är Onsdag den 23:e November visar displayen. Humm, vad fan har jag ställt klockan på 04:30 en onsdag för? just ja det är ju idag vi ska åka till ENGLAND !!!
Far upp ur sängen och sätter igång och göra mig i ordning. När Rune (Tonys pappa) kommer förbi med bilen sitter de två mupparna (Tony och Sebbe) med torra strupar och gnäller. Jag som trott att dom skojade dagen innan hade inte tagit med mig någon öl, man dricker inte öl så tidigt tänkte jag. Vi hade hunnit en god bit innan jag avslöjade att jag hade några flak i garaget hemma. Det sänkte sig en tystnad i bilen och det kändes som man kunde ta på spänningen i luften. Tony återfick fattningen snabbast och gormade order om U-sväng, vilket Rune lydde utan att blinka. Ekipaget vände och vi fyllde på ”förråden”.
När vi en timme senare stannade vid plåtskjulet på åkern som tillsammans utgör Göteborg City Airport insåg vi att vi var aningen tidiga. Med aningen menar jag ca tre timmar!!! inte ens restaurangen var öppen. Det stora lugnet Tony hade sett till att vi i vart fall inte skulle behöver stressa när vi är på semester. Både jag och Sebastian la märke till en betydande skillnad mellan vår vanliga reseledare (Fredrik) och denna ”manyana manyana” tomte, men tro det eller ej så lyckades Tony kirra biffen och vi tog oss oskadda hela vägen till London där Fredrik mötte upp och tog över.
Vi mötte Fredrik på Viktoria Station och bestämde oss för att ta en bit mat och planera dagen innan vi gjorde nått annat. Närmaste pub fick duga för vi var mycket hungriga pga Tonys väl tilltagna tidsplan. Vi bestämde oss där för att vi skulle gå till vårt hostel The Pride of Paddington som ligger strax norr om Hyde park. Det var lite längre än vi trodde och våran stora röda extra-väska började utgöra ett allt större hot mot ”husfriden” då ”Ischias” vägrade att hjälpa till med att bära. Men inga incidenter inträffade trotts allt på denna vådliga färd genom diplomatkvarter och parker.
Väl framme på hostelet insåg vi att vi inte kunde valt ett bättre boende, det var helt enkelt perfekt. Vi bor nämnligen på ovan-våningen till en riktigt sjysst pub, perfekt, god öl nära till hands. Vad vi inte räknade med var Engelsmännens utsökta matkultur och sinne för smakkombinationer. Tydligen är det helt ok att servera brunsås tillsammans med paj och för att verkligen sätta pricken över i:et, lite snyggt slängda fries vid sidan av. Inte konstigt att ölen biter dåligt i det här landet. Nu är det i alla fall dags att göra ett försök att resa sig, vi lyckas inta stående position och glider ut på stan för att möta upp en tjej Tony känner som tydligen jobbar här i London. Tjejen som heter Ida hade med sig sin kompis och tillsammans styrde vi stegen ner mot Themsen och nån form av pubgata . Vi var aningen tveksamma när vi gick in på stället Ida rekommenderade, det såg dyrt ut!! och det är inget som uppskattas i det här gänget. Till våran förtjusning var ölen till och med billigare här än på våran ”hemmapub”. Vi satt kvar på den puben tills dom stängde, då bestämde tjejerna sig för att ”call it a night” och gick hem, men vi fortsatte! Färden gick över en bro som jag mycket enträget tjatat om att vi skulle gå över. Väl över på andra sidan hittar vi troligen den sletnaste puben i London, där tog vi en öl sen bar det av i taxi hem. Dags att nana.
Relaterade Bilder:
