Så var det dags igen för årets jobbigaste dag, första söndagen i mars.
Känner mig inte speciellt vältränad eller förbered för det här, har kört en del stakmaskin men inte något lopp och har max 8 skidmil i benen.
Jag har ändå inte funderar på att ställa in loppet pågrund av att jag inte tränar tillräckligt utan tänker att jag klarar mig igenom på rutin och bra grundfysik.
Räknade inte med att få någon kanontid utan ville mest genomföra det, men då förutsättningarna detta år verkade bli bättre än de 2 föregående åren så hade jag ändå förhoppningar om ett personbästa.(under 6.52) men på klubbtipset tippade jag på 06.59.
Morsan och farsan skulle även de åka vilket jag tyckte var kul. Målet för dem var att ta sig runt tillsammans. Morsan har inte åkt innan så de ska hjälpas åt runt.
Även Emil bestämde sig tillslut för att köra loppet då han blivit hetsad på fredagkvällen av sina kollegor och ändå var uppe i Mora. Ett beslut som han inte skulle ångra visar det sig senare.
Vi spenderar lördagkvällen med att valla skidorna, lägger på svart maraton och lite olika burkvallor från swix. Vg30 i grunden sedan några lager Vr40 och sedan vr50 toppat med VX43 för att undvika att det fryser fast snö.
Det var lite svårt att somna under kvällen, men tror ändå att jag sov runt 2100. Klockan 03.15 var det dags för frukost, bussen avgår 04.00 och vi är väl framme vid starten runt halv 7.
Jag packar ihop grejjerna och beger mig ut för att lägga ner skidorna, dock är det en jättekö för att komma in i fållan, varför vet jag inte. Träffar både chefen och Johnny från klubben i fållan.
Starten går och det bär iväg, håller mig till vänster vilket är ett misstag, nästa gång blir till att hålla sig till höger. Det tar ca 1.07 till Smågan. Borde kört vidare snabbare än jag gjorde för att komma om lite folk. Ute på myrarna stakar jag på, spåren är inte speciellt bra, men bara att försöka hitta bästa spåret. Jag är lite feg hela vägen till Oxbergskontrollen egentligen och snålar alldeles för mycket på energin. Känns som att jag ligger ganska still i placeringarna.
Fästvallan funkade bara i första backen, sedan var det kört, så fick saxa eller staka i uppförsbackarna. Bestämmer mig för att bli bättre på att diagonala till nästa år och ha bättre koll på mina zoner under skidorna, samt att köra några lopp inför Vasan så att man har bättre koll på sin teknik och energibehov.
I Hökberg känner jag mig stark och känner att jag tagit det för lugnt på loppet, jag tittar på klockan som visar 13.42. Ska jag komma under 7 h så måste jag åka 1.9 mil på Max 1 h och 18 min. Det är svårt, men inte omöjligt. Jag tänker tillbaka på förra året när jag körde stafettvasan med Sebbe och gänget, då körde jag sträckan till Eldris på 35 min och sista sträckan på 33. Så kör jag som då så har jag dessutom 10 minuters marginal. Men då hade jag ju inte 7.1 mil i benen redan… Känns som en utmaning så jag börjar köra på, tar rygg på snabba åkare och stakar i uppförsbackarna i princip hela vägen. Kör jag denna sträckan på stafetten någon mer gång skall jag definitivt prova att göra det med bara glidvalla, det är absolut möjligt. När jag ser Eldriskontrollen slänger jag ett öga på klockan och ser att den står på 14.25. Fan detta blir tight men jag kan fortfarande klara det om jag kör exakt lika snabbt som jag gjorde i fjol, dags att öka ännu mer alltså, jag drar rätt igenom kontrollen utan att stanna för vätska. Eldris måste vara den överlägset onödigaste kontrollen, nu är man ju fan nästan framme ändå. Kör på och kommer i mål på en totaltid på 07.02. Missade alltså med 2 minuter, men är ändå överraskad över att jag orkade köra i det tempot i slutet av loppet. Betyder att jag tog det för lugnt under början av loppet. Tappade alldeles för mycket tid då, fegade för mycket helt enkelt. Men men, bättre tid än förra året och det är alltid något 🙂
Emil körde på 06.04 så han plockade hem medaljen med god marginal, han tryckte på bra, hade bra fördel av att stå i led 3. Bra spår hela vägen säger han. Jag har bra spår kanske 50% av tiden.
För morsan å farsan var det värre, de hade bra spår exakt 0% av tiden. Det fanns inga kvar alls, även om spårmaskinen kom å spårade ibland så var snön så mjuk att de spåren också försvann direkt. Därför hann de inte riktigt med rep-tiden i evertsberg utan kom 2 minuter försent och fick ta bussen därifrån till Mora. Strong ändå att koll 47 km i de förhållandena. Vi får väl se vilka som är med nästa år 🙂